Caroline hoppade av gymnasiet för att syssla med hästar, men blev senare peppad av sin styvpappa att söka jobb på McDonald’s. Som 16-åring började Caroline på McDonald’s Täby och gick efterhand vidare till att bli arbetsledare. När hon slutade efter fem år hade musiken parallellt börjat ta allt mer plats i hennes liv.

– När jag började på McDonald’s var jag knäpptyst och blyg, trodde noll på mig själv och grät till och med när jag kom hem för att jag inte trodde att jag någonsin skulle lära mig kassasystemet. Idag är jag social, har blivit modigare och kan utan problem sälja in mig själv på möten, säger Caroline Viera som även arbetar i stall med problemhästar.

”Det mesta jag kan har jag lärt mig på McDonald’s”

Ledarskap, struktur, metodiska arbetssätt, och att behålla lugnet i stressiga situationer. Det mesta av det här, menar Caroline att hon har lärt sig under åren på McDonald’s.

Lärdomarna, tillsammans med erfarenheten av att ha bra kollegor runt sig, bär hon med sig i sin nya karriär som musiker och producent. Inte minst det där med att bibehålla lugnet mitt i stressen.

– Jag behöver vara lugn för att fatta bra beslut. Men även när man jobbar ensam har man behov av en chef, så jag har utsett min mamma till min chef. Vi jobbar enligt McDonald’s-modellen, med veckoavstämningar och medarbetarsamtal.

”Klarar av i princip vilken situation som helst”

Efter att ha jobbat på McDonald’s, säger sig Caroline klara av i princip vilken situation som helst.

– Jag är organiserad och kan planera och utvärdera mitt arbete. I mitt möte med hästarna försöker jag först förstå problematiken och ägarens behov. Jag planerar arbetet, genomför och utvärderar det – ingen tvingade mig och jag har fått växa i min egen takt.

– I dag förstår jag att jag har mycket att tacka arbetssättet, ledarskapet och inte minst mina kollegor för. Jag hade nog aldrig köpt min första synt om det inte vore för McDonald’s.

Christina är uppvuxen i Mölndal utanför Göteborg, där hon började jobba extra på McDonald’s Nordstan som 18-åring. Hon fortsatte med nattskiften, samtidigt som hon gick på konstskola. I väntan på att uppfylla en annan dröm, att få en praktikplats hos en veterinär, fick hästtokiga Christina en heltidstjänst på McDonald’s, tills hon hittade hem i att det var marknadsföring hon helst ville syssla med.

– Som de flesta andra hade jag väl bara tänkt stanna i ett år eller två. Men jag fick jobb på McDonald’s marknadsföringsbolag, där jag jobbade med allt från skyltningar till lokala kampanjer och evenemang, säger Christina Richter.

Bytte bana – men lockades tillbaka

Mellan åren 1991 och 1998 var Christina restaurangchef på McDonald’s i Helsingborg, innan hon även öppnade ytterligare två restauranger i bland annat Ängelholm. Samtidigt utbildade hon andra restaurangchefer.

– Sedan var jag borta från McDonald’s i knappt tre år, när jag headhuntades som projektledare för en av Helsingborg stads stadsdelar.

Men Donken lockade henne tillbaka ännu en gång, först som marknadsansvarig för södra regionen, och sedan 2004 som franchisetagare.

– Jag hade nog alltid velat bli min egen, säger Christina Richter som i dag driver nio McDonald’s-restauranger i södra Sverige.

”Jag har varit precis där mina anställda är”

Christina, som alltid hade drömt om att bli veterinär, sade faktiskt upp sig både en och två gånger från McDonald’s.

– Men det fanns så mycket nytt att göra och jag kom tillbaka till nya arbetsuppgifter och nya ansvarsområden. Och efter ett tag förstod jag att ”det är det här jag verkligen vill göra”. Jag känner igen mig själv i mina anställda idag – jag har ju varit precis där de är.

Andreas började jobbade extra på McDonald’s i Karlskoga som 16-åring.

Han fortsatte på helgerna och efter lumpen – och tillsammans med sin blivande fru utbildade sig Andreas till arbetsledare på McDonald’s Business School i Skärholmen.

2001–2002 åkte de runt tillsammans och öppnade restauranger runt Sverige.

Året därefter började Andreas på polisskolan, samtidigt som han jobbade extra på McDonald’s. I dag är han kommunpolis i Karlskoga.

– För mig har det varit en livslång dröm och drivkraft att jobba med människor och snabba ryck.

Alltid något att lära sig

Andreas gillade rutinerna på McDonald’s. Att man direkt möts av ordning och reda: introprogram, kläder, proffsigt bemötande.

– Alla är i samma ålder och är kompisar från början. Det var en superfin känsla och gemenskap. För mig var det mer än ett jobb.

Han insåg snabbt att det alltid fanns något mer att lära sig och göra – på McDonald’s kallas det ”clean as you go”.

– Det innebär att man gör saker på vägen; hälsar på några gäster, torkar bord, fyller på, frågar hur det går. Det där är ett mindset som kommer in tidigt. Man arbetar strukturerat, men det är ändå roligt och man jobbar i laget.

Paralleller till polisyrket

Antingen du arbetar bakom disken på Donken eller patrullerar som polis finns paralleller, menar Andreas.

– Det handlar om att kunna hantera och bemöta människor, och skapa förtroende för varandra i ett tidigt stadie. Att ställa öppna frågor, le och hälsa.

Precis som på McDonald’s arbetar Andreas idag med systematik, rutiner, och inte minst checklistor för att inte missa viktiga saker.

– Det gäller ju att veta hur dagen kommer fortlöpa, hur man ska förbereda sig för att göra ett så bra arbete som möjligt. Och inte minst att bli stresstålig och backa upp varandra om det krisar. Det om något lärde jag mig på McDonald’s.